06,15 känner du redan stressen komma över dig när du vaknar själv i sängen efter ett halvår som ensamstående mamma.
Det första du tänker på är barnet, snor på dig morgonrocken som du har börjat andvända eftersom den är bekväm och ingen i samma ålder i hushållet klagar på att den är ful eller oatraktiv.
Går in och sätter dig på kanten till hennes säng och stryker sakta dina fingrar genom håret och ler när hon sover, Den kärlek du känner mellan er är en mor och dotter relation.
Väcker henne och går in och börjar göra frukost i köket. Slår på tv för att dämpa ljudet av tystnaden som ligger i lägenheten.

Väl när du lämnat henne i skolan och raskt cycklar som en biltjuv mellan gator och hus till jobbet för att inte komma försent så kommer du med andan i halsgropen in genom dörren till ditt kontorslandskap. Hälsar lite och små skrattat ytligt till de som sitter närmast ingånen och går vidare och börjar prata lite djupare med de som sitter kring din plats.

Du känner tröjan klibba på ryggen och jeansen som du tyckte va jätte snygga på dig innan du var gravid sitter lite för tajt.
Kastar dig ner på stolen 07,30 och ser kortet på Jens, Sara och Dig hos mor o far sommaren innan det tog slut.

07,45 så vet du att nu och 8 timmar framåt så kommer du intensivt sitta och titta på siffror på datorn och svara lite i telefon när det ringer.
Efter lunch börjar tankarna komma eftersom det är din helg med Sara vad ska ni hitta på. Gå på bio, bada, hyra film, äta pizza ikävll, sen slår tanken emot när du vet att kontot börjar på att tryta med pengar och du måste betala räkningar och underhåll och skiljsmesso advokaten denna måndad på samma lön som du knappt klarar dig själv på.
Men när du ser sara stå o skrika utanför video butiken och hon är hungrig känner du bara att nej jag orkar inte.

17,15 så sätter du dig på cyckeln och kör det fortaste du kan med ett mål, hämta Sara.
Väl hemma börjar Sara skirka efter mat och du kännner bara att allt kommer över dig och du vill bara fly.
Letar upp närmaste pizzeria och går iväg sliten och hämtar en pizza. Eftersom du vet att sara knappt äter en halv så äter du upp resten och spar på så vis in 45kr på dig själv.
Månad ut och månad in lever du själv och inser inte hur du själv se ut eller hur du igentligen mår. Många frågar med frasen lyder "det är bra, själv då"?





Detta cenario uppspelades i mitt huvud igår kväll och jag känner empati och tycker synd om alla som har det tuft.
Anledningen var att jag satt och åt med Marcus i adolfsberg igår när det in genom dörren kommer en kvinna i 35-40 års åldern, 165cm lång en matkasse i armen svarta byxor flottigt slitet färgat hår med alldeles för mkt utväxt och en enorm fart. När hon får höra två ord "Alldeles strax" så tar hon ett djupt andetag och ögonen glimmrar och är sprick färdiga av tårar. Kännde mig nästan dum som sitter ägande av en bil och mkt pengar. Varför kan jag inte gå fram och be om att få bara betala eller skjutsa henne hem. '

För att skulle jag fråga en sån person skulle alla runt i kring titta på mig som om jag var en idiot som pratar med nån som jag inte känner.
Frågar jag henne så känner hon bara att jag kan klara mig själv men väl hemma inser hon efter ett par timmars tänkande att det var en snäll herre som ville hjälpa mig i vardagen.
Om fler kunde tänka så innan man stirrar på en och säger nej skulle många le och må mycket bättre.

Jag är kanske anorlunda som tänker på mycket,
Men varför inte hjälpa och vara snäll, Man får så mycket tillbaka förr eller senare.