Som en snöflinga faller jag ömt ifrån himlen ner på berget tills våren kommer och värmer mig.
När vårflodens sista fall med brysk framfart kastar mig ut överkanten ner i älven 55 meter nedanför, då. Då märker man vad som har hänt.
Det är inte förens en egen gör som man inte bör man märker hur älven tar en med storm.

Jag känner nämligen en Kung, vars namn i detta fall känns igen av en viss adress.

En vacker dag kände han att det var något som fattades i hans residens, vid viss eftertanke så kände han spontant at fånga nåt ligger mig närmast i naturen.
Tänkte klart gjorde han men såg grummligt och gav sig ut i natten med sin stab för att se vad som fanns att fånga.
Efter många tragiska maskor och en hel del förstora lår hade han stött på en kvinna ifrån trakten med sällskap på en stor sammlingsplats för mjödbryggd och isterkammat hår. De pratade hela kvällen när de senare på morgonen travade hem sina hingstar och ston till gårdarna.
Han hjälpte upp denna fantastiska Furstinna i sin kammare och lyssnade lite på jycklarna som spelade några noter.
När de efter en kort sejour uppe hos furstinnan skiljde sig åt så begav dom sig hem och tog natten med ro.

När kungen ett tag senare insåg att nej detta börjar likna pest så tog han en dag sin håv och gick ut och skulle fånga lite fjärilar. Då han vart ute i flera omgångar så märkte han efter en sen kväll att det är den Lila Apache fjärilen som var mest svår fångad och lockade mest. Sagt och gjort så tog han sin håv och satte sig till ro med sina gängliga armar och väntade och väntade och väntade...
Det folket nu idag vet är att kungen är en oerhörd fantast av nya arter, denna art var något alldeles speciell.
Med en gnutta kärlek och värme så fick han tillslut syn på en, Den lös väldigt klart i nattens mörka ljus.

Sen den dagen vårdar han henne ömt med alla sina medel och verktyg och silkesfiltar han har och någonsin kommer få tag i. Denna art är tyvär utrotningshotat och är av aldrig skådat slag.
Det folket i hans by idag vet är att han kommer aldrig lämna sin fjäril. För alla andra djur han har fångat har hann i sin kammare.





Konungens jakt är inte över men den fortsätter inte men har inte stannat.

Eran!