Victor du är den som berört mig mest på länge. Det skar djupt i mitt hjärta och stora konsumtions leverne som man lever i idag. Jag hoppas du hör min bön för dem inatt. Jag önskar Victor är de 9% som klarar sig.
Hans farfar skulle jag vilja ta ett snack med och till Victor skulle jag vilja donera ALLA mina pengar som jag äger eller adoptera han hit och ge han den vård som en människa är värd.
Vi alla är likadana. Men när de utsäts för våld i hemmet så förstår jag att livet för dem inte blir så lätt att leva ett lagligt liv när ingen skola vill ha dem eller att nån vill göra nånting för dem.
Sitta inne för 3 mord när man är 13 år gammal och har två år kvar och sitta.

De flesta av dem har det bra mycket bättre än de kommer ha när de kommer ut och 91% kommer hamna i fängelset igen.

Men att se Denne Victor med en sån otrolig härlig inställning och se hur han har blivit missvårdad med Psyktabbletter på Psyket som hans farfar satt han på.
Han är bara 12 år. Han påminde mycke tom min lillebror i utseendet när han var mindre så det berörde mig oerhört mycket.
Jag hade gjort två mackor och en kopp te och en tallrik fil till att njuta nu av ikväll framför tvn. Men allt står kvar på bordet och jag ville ringa till nån och försöka förklara min känsla. Har suttit i tårar i 1,5 timme nu för jag vet inte hur han har det. Dokumentären var från 2007 men det är 2 år sedan.

Varför ska jag leva såhär bra utan att kunna dela med mig till han och hjälpa honom? Om han ändå kunde se denna blogg!!
Jag vill inte att det livet ska gå till spillo!




Tänk hur det är för många!
Jag vill uppleva det andra kan få ge som man upplevt och ge till andra som man kan få ge en upplevelse!







Er!